2930 m.ö.h (nästan!)

Förra veckan var vi på en dagshike i Banff. Berget heter Bourgeau och toppen ligger på 2930 möh. Vi hade jättefint väder men uppe på toppen blåste det väldigt mycket, och vi ville ju inte blåsa ner så vi gick inte riktigt ända upp. Men det var ändå en fin hike! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan på vägen ner fick vi syn på en skogsbrand!!
 
 
Den var tydligen anlagd med flit för att skogen skulle må bra. Men det var ändå lite coolt.
 
 
Nu har vi börjat sälja våra möbler, idag åkte soffan och johans data-stol. Imorgon ryker nog sängen. Och jag har världens nackspärr. Imorse när jag vaknade small det till, jag hörde en hög smäll och sedan kunde jag inte röra på huvudet, verkligen inte röra på huvudet. Ska det smälla? tycker alltid att folk säger att det smyger sig på. Men jag vet att förra gången jag fick nackspärr small det också till. Det är på exakt samma ställe men nu har jag behandlat mig själv i typ två omgångar och nu kan jag faktiskt röra på huvudet och behöver inte hålla upp huvudet med händerna bara jag ska stå eller sitta.  Hoppas det går över hyffsat snabbt och att det inte blir jättestora problem med att flyga hem om 1,5 veckor! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Footsloose!

Kvällen då explosionen skedde såg vi showen på mitt jobb. Det var väldigt kul! 
 
 
Mina bästa jobbarkompisar hade klätt upp sig med mina Ikea-band :) 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan fyllde år två dagar innan så min chef kom och sjöng en "ja må han leva -låt" och gav han ett tomtebloss! Det tyckte Johan var lite jobbigt, men det var för att han vägrade att gå upp på scenen som alla andra som fyllde år. 
 
 
För att Johan fyllde år provade han på den mest kanadensiska drinken som finns. Den är nästan mer kanadensisk än bacon, poutine och att säga eh! (ey?) Sjukt äcklig var den i alla fall. Och stark (pga tabascon). 
 
 
När mina jobbarkompisar gick ut för att buga och få applåder från publiken så skrev alla "We love you Sanna!" :) 
 
 
Efteråt fick jag en present av alla! En äkta Kanada-hockeytröja, den officiella som Kanada hade när dom besegrade Sverige i OS finalen... Det står mitt namn och mitt anställningsnummer på den och alla har signerat den med fina ord! Bättre jobbarkompisar finns nog inte. Jag tror att den är ganska dyr att specialbeställa sådär, den är lite (mycket!) stor men galet fin ändå!    
 

Evakuerade i fem dagar

Har varit lite dåligt med uppdatering här på grund av att vi blev evakuerade från våran lägenhet för ca en vecka sedan. En stor explosion inträffade under marken downtown och slog ut all elektricitet i halva downtown. Så ca 100 byggnader blev utan ström, värme och varmvatten (och vatten över huvud taget om man bodde över 12e våningen) vilket resulterade i att ca 5000 människor blev utan el i sin bostad och ca 10000 arbetare blev påverkadee. Inte nog med att vi i våran byggnad inte hade ström, värme eller vatten så fick vi även en gasläcka pga explosionen. Så vi blev evakuerade förra söndagen.
 
Läskig blå eld från explosionen (ingen skadades iaf! :)) 
En bild på en del av skadorna... dom var tvugen att lägga nya kablar och rör i mer än 3,5km. 
 
Vi hade ingenstans att gå (känner inte så många som vi skulle vilja sova hos, dom flesta på våra jobb hyr bara små rum osv) så vi sov i den andra byggnaden på en luftmadrass den natten. Kallt och lite läskigt då vi hela tiden tyckte att vi kände gaslukt. Dom sa att gasen som fanns i vår byggnaden var kolmonoxid och den ska vara luktfri men jag tyckte då jag kunde lukta den! I alla fall så blev folk evakuerade från den andra byggnaden dagen efter för att dom använde en generator för att kunna ha belysning i trapphuset och i korridorerna, denna genratorn stog inne i byggnaden och skapade kolmonoxid den med! Smarta kanadensare alltså... 
 
Då gick vi till ett hjälpcenter som dom satt upp där dom skickade oss till ett hotell där vi fick bo gratis i fyra dagar och även äta mat för $50/dag/person. Det var snällt av dom. Dom gav oss även tandborste och tandkräm + shampo m.m. Det var vi och massa indiska barnfamiljer som bodde på hotellet. 
 
 
I torsdags kom elen och värmen tillbaka, ingen gas längre i byggnaden så då fick vi komma tillbaka. Skönt att inte hela byggnaden exploderade med alla våra nyinköpta prylar! Skönt att vi ska bo i Sverige snart, där skulle nog inget sånt här hända.... 

Happy Birthday to Johan!

Idag har Johan fyllt år! Det har vi firat med att äta god mat på en grekisk snabbmatskedja, hämtat upp mina nya skidor (Johans skidor var inte klara än) och värmt in mina nya pjäxor och sedan avslutat med att äta chokladtårta med guldstänk på framför Efterlyst. En mycket bra dag! Vi har även gjort pastasallad till matsäck för imorgon ska vi åka in till bergen och gå en liten hösttur (med mycket stigning... får se hur det går!).
 
 
Här har vi alltså mina nya "puderskidor" + bindningar + pjäxor. Atomic Century 102. När man är tjej och kort så har man inte jättemycket att välja på men det här tror jag blir hur bra som helst! Snygga är dom också! Nu har jag ju inte provat åka på dom men tror att jag kommer ha kul med dom även fast dom är 102 i midjan  och 164 cm (!!!) långa. Lite annat än mina 143 cm RC4or. Men pudret ställer ju andra krav än pisten... tur jag har ett par äkta pist-skidor som jag älskar också.
 
 
Pjäxorna är fjolårets Scarpa Gea RS som var på rea på Johans jobb i exakt min storlek!  Jag hade galet tur att dom passar mina fötter perfekt, nu värmde jag dom idag för att dom skulle formas efter mina fötter men det är knappt så det behövdes. Det klämmer inte någonstans utan dom omfamnar fötterna och benen med ett jämt tryck över allt.
 
Jag gillar designen på dom här skidorna då dom inte är allt för tjejiga. Tycker dom flesta tjejskidor (tex salomons) är aldeles för tjejiga, dom har alltid rosa och lila berg på sig och det ser bara fjantigt ut (och jag är väl den tjejigaste tjejen någonsin?). Dom här är lite coola och har i alla fall hälften blått på sig. 

Det ska bli spännande att prova!! :D Nu ska vi sova så vi orkar hika imorgon.

Sista kvällen som Ingrid

Igår jobbade jag min sista kväll någonsin på Jubilations. Det var en fantastisk kväll men samtidigt väldigt sorlig. Min manager är så bra och snäll att han gav mig dom bästa arbetsuppgifterna under kvällen - jag fick i princip välja själv vad jag tyckte var roligast att göra. Jag bjöd även alla på Swedish Berries och Swedish Fish - godisar som var mycket uppskattat. I några veckor har alla killar skämtat om att dom ska gifta sig med mig för att jag ska få stanna (som att det var det som var "problemet") och i slutet av "dessert-break" efter att skådespelarna firat födelsedagar och anniverseries klev en ad-cast-kille upp på scenen och började värsta talet om hur han träffat den här tjejen som inte är från Kanada. Och han vill verkligen inte att hon ska lämna... Sedan kallar han upp mig på scenen inför alla gäster och friar! På lossas då såklart, men ändå! Jag hade ingen aning om att det skulle ske. 
 
Världens sämsta bild på "frieriet". 
 
Sedan sjöng vi alla karoke och många låtar sjöngs för mig, till mig som hat för att jag lämnar osv... Jag och en kille sjöng Time to say goodbye (på italienska!) vilket gjorde att alla grät krokodiltårar resten av kvällen. Men på ett sett var det skönt att känna att jag kommer vara saknad :) 
 
 
Jag tror jag har haft det bästa jobbet någonsin det här året utan att förstå det. Jag är glad att jag spenderade ett år på min passion för musik och musikal efter tre år på sjukgymnastprogrammet. Jag ångrar inte en endaste sekund! 
RSS 2.0